För att EU på allvar ska bidra till att stoppa avskogningen i världen, måste den lagstiftningen som nu förhandlas fram också angripa det som beskrivs som utarmning av skogar. Det enligt Toby Gardner, forskare vid Stockholm Environment Institute. ”Det är extremt viktigt”, säger han.
I över tio år har den avskogningsförordning som nu är på väg att bli verklighet diskuterats. Hur EU-medborgarna ska upphöra att medverka till att värdefulla skogar huggs ned för att ge plats åt jordbruksmark. När EU-kommissionen gick fram med ett lagförslag i november stod det klart att även utarmning av skogar skulle inkluderas. Något som välkomnades av Toby Gardner, forskare vid Stockholm Environment Institute, som var en av huvudförfattarna till rapporten Utarmning och restaurering av landekosystem, som skrevs för IPBES 2018, en organisation som kan jämföras med FN:s klimatpanel, fast för biologisk mångfald.
– Förlust av skogsbiodiversitet och förlusten av ekosystemtjänster länkade till skogar drivs lika mycket av utarmning som av avskogning, om inte mer, säger han.
"Det är inget trivialt"
Som Syre berättat har Sveriges linje varit att lagstiftningen i första hand ska angripa den avskogning som sker när jordbruksmark breder ut sig, inte utarmning av skogar. ”Det är den globala avskogningen som är det centrala problemet att hantera och fokus bör därför ligga där”, skriver regeringen i den ståndpunkt som väglett förhandlingarna i EU-rådet. Men om lagstiftningen ska lyckas med det den föresatt sig – att bidra till att stoppa förlusten av biologisk mångfald och gynna klimatet, är det avgörande att även skogsutarmning inkluderas, enligt Toby Gardner.
– Om du extraherar för mycket timmer så gör du skogen mer benägen att börja brinna, så också om du fragmenterar skogen genom att bygga vägar eller expanderar med andra verksamheter, säger Toby Gardner.
Hur det ska definieras har också varit en av de viktigaste frågorna för Sverige i förhandlingarna, som antingen velat stryka utarmning från lagförslaget eller omdefiniera det. För Toby Gardner är kommissionens förslag en bra utgångspunkt men svårt att omsätta i verkligheten.
– Det är inget som är trivialt att definiera för det kommer alltid att vara en spänning mellan skogsförvaltning och skydd. I IPBES-rapporten beskrev vi det som förlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster som inte kan återhämtas inom årtionden.
Vad har du själv för förhoppningar?
– Jag hoppas att förordningen jämnar ut spelfältet kring vilken standard som ska finnas kring avskogning och utarmning. Det är svårt att definiera men det går att säga att något är mer hållbart än något annat, att det med lägre sannolikhet bidrar till en förlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Med ett jämnare spelfält behöver den som använder mer hållbara avverkningsmetoder, inte få en konkurrensnackdel.
Men tydliga definitioner räcker inte, enligt Toby Gardner. För att på allvar vända utvecklingen, krävs också en mekanism som kan bidra till att ekonomiskt belöna de som förbättrar sin verksamhet – och bestraffa de som inte gör det.
– Annars kommer Europa bara att få bort den avskogning som sker från sin leverantörskedjan genom att produktionen flyttar till områden som redan avskogats eller utarmats för länge sedan. För att det inte ska hända måste Europa ingå partnerskap runt om i världen som belönar förbättringar.
Läs mer: Regnskogen ska räddas men Sverige sätter hälarna i marken
Läs mer: Skogsbrukarna: ”Vi måste nyttja skogsråvaran så bra som möjligt”
